I spelet Nerve är man antingen en player eller en watcher. En player får pengar för att utföra olika uppdrag, som att kyssa en okänd kille i fem sekunder eller att åka motorcykel in till stan med en främling. En watcher är den som ser på, kommenterar och ger uppdragen. Självklart spårar det ur. Förmodligen har manusförfattarna sett på I Love Russia-filmer på Youtube med galningar som balanserar på kilometerhöga lyftkranars yttersta spetsar – och gjort film av det. (Skillnanden är att ryssarna inte behöver ”dares” för att göra det.)

nerveI den här filmen är det arvtagarna till de gamla storfilmernas huvudrollsinnehavare som har tagit över: Emma Roberts (vars faster är Julia Roberts) och Dave Franco (yngre bror till James Franco). Det är tydligen dags för den nya generationen, digital natives, att flytta in på arenan och fullständigt ta över med sina miljoner likes och följare.

Skaparna av Nerve anstränger sig till fullo för att visa att de är nere med kidsen. Bara i öppningsscenen får vi stifta bekantskap med nymodigheter som Mac OSX, Spotify, Google Chrome, Gmail, Facebook, likes, Facetime och Huffington post (webbaserad journalistik, så 2016!). Jag vet inte om de vill verka ultramoderna (men lämna ute jättar som Instagram och Snapchat?) eller bara skapa ett pinsamt fotavtryck av samtiden för nästkommande generation som kommer hitta den här filmen i någon sjaskigt lågupplöst mkv-fil inne på darknet om sisådär en hundra år.

nerve 2016För det får man ändå ge dem: den här filmen kunde omöjligen ha gjorts något annat år än 2016. Mobilspelet Nerve är en mardrömsvision av vad riktiga appar som Periscope och Snapchat skulle kunna utnyttjas för. I Periscope livesänder du vad helst du vill till tittare som klickat sig in på din sida – min kollega visade till exempel upp när hon lagade middag för 97 helt okända personer. En annan lägger upp Instagram stories-videor på sin unge 20 gånger om dagen, och FOMO-sidan i mig tvingar mig att snabbt klicka igenom skrattande/skrikande/gråtande barnfilmer igen och igen och igen.

Det låter ju som en mardröm i sig, så det är inte konstigt att någon vill dra det ett snäpp längre. Det konstiga är snarare egentligen att spel som Nerve inte redan finns.

Nerve är ett barn av sin tid. Man kan därför undra över karaktärerna och deras brist på originalitet. År 2016 kanske man hade kunnat skippa de till synes naturlagstiftade stereotypa tonårsrollerna: protagonisten, en boklus som ska släppa lös sin inre våghals; den egoistiska hejaklacksledaren utan hämningar; den söta, snälla nördpojken med hackingkunskaper som kommer väl till pass; den snygga, baseballsspelande jockeyn. Har vi hört det förut? Bara i varenda film från USA som handlar om ungdomar någonsin.

nerveVill Nerve varna för vad som kan hända om man delar med sig av hela sitt liv på sociala medier? Det är uppenbart att man ska ogilla idén med Nerve, men det beror mer på att det är ett livsfarligt spel än att det kompromissar med ens personliga integritet. I ena sekunden anses det läskigt med medieplattformar som snor spelarnas personliga data – medan man i nästa ser ner på anonymiteten, själva grundstenen i integritetsdebatten.

”Det konstiga är egentligen att spel som Nerve inte redan finns”

Filmhantverket i sig är inte uruselt. Tempot är perfekt för dagens rastlösa ungdom och klippning och foto är snyggt. En icke-existerande höjdrädsla gör sig stundtals effektivt påmind hos vederbörande. Det finns ett antal ganska stora hål i manuset, men vad gör det när man har ambitionen att samla allt som känns 2016 i en och samma film? Det är ändå ingen som kommer att faktakolla.

Men den största frågan måste ändå vara: Hur kan deras batteri hålla så jävla länge? Ge mig en sådan telefon så jag kan fånga alla 151 pokémon!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *