Hur jag blev Sveriges kanske största fan av jdrama* (ingen överdrift) i mitten på 00-talet är en lång och lite knölig historia. Just den historiens utveckling har inte sin tid och plats just här, men faktum kvarstår att Hana Yori Dango var det allra första jdramat jag såg och därför början på en lång, lycklig romans. Året var 2007.

Jag blev förälskad. Minns att detta var tiden innan binge-watching av tv-serier var gemene mans vardag, där mästerverk som HBO:s ”Sopranos” var mer undantag än regel och innan Netflix var ett lika vedertaget koncept som SVT. Verktygen som stod till buds var illegal nedladdning via mIRC, torrents och styckade filer på Megaupload. I mångt och mycket lever jdraman i väst vidare under samma premisser.

För det är sannerligen inte lätt att förstå ett jdrama. Skådespeleriet har mer gemensamt med anime än japansk film; det är yviga gester, fantastiska överspel och förvirrande kulturkrockar. Långt borta i fjärran, knappt förnimbar, lyser den ouppnåeliga amerikanska produktionskvaliteten. Märkligast av allt är kanske de japanska kyssarna. I jdraman är en kyss en lätt, knappt kännbar puss på munnen i total stillhet. Passion är inte att tala om.

Det kan ha varit det jag tilltalades av. Att en så oskyldig puss kunde vända upp och ner på liv. Att jag kunde känna ett kärleksrusigt sug ända in i magtrakten. Av att två försynta läppar möttes.

hanadan returns

Hana Yori Dango blev således vägen in i jdramavärlden. Den i Japan omåttligt populära serien handlar om Makino Tsukushi, en stark, ung tjej som kommer in på en elitskola. Problemet är bara att hon inte har några pengar att tala om, och att alla andra på skolan har det. Rikast är killarna i Flower 4, fyra självsäkra, snygga snorvalpar som är alla tjejers drömmän. Ledaren av gruppen är den våldsamma, själviska och oförutsägbara Domyouji Tsukasa. Det dröjer förstås inte länge förrän Makino hamnat i bråk med F4. Samtidigt börjar hon falla för en av gruppens medlemmar, den tystlåtne och mystiske Hanazawa Rui. Men det tycker inte Tsukasa om.

Egentligen är det väl lika banalt som det låter.

Omåttligt populär blev den ändå – jag håller den fortfarande högst av alla jdraman och har sett den både en och två och tre gånger. Populariteten i hemlandet gjorde att den förnyades för en ny säsong, och slutligen gjordes även en långfilm.

mangaMen Hana Yori Dango började – eller slutade – inte med det. Som allt annat i soluppgångens land började det som en manga, i detta fall redan 1992. Den har jag inte läst, men däremot har jag sett de 51 stycken VHS-rippade animeavsnitt som fanns till buds ”på Internet”. Animen, som kom 1996, är riktigt bra – om man klarar att se igenom den gulblekta dekoren och nittiotalshafsiga tecknarkvaliteten. (Vi kanske inte ska nämna den riktigt usla fristående animefilmen från 1997 som utspelar sig i New York med tema Broadwaymusikal.) Även en live-actionfilm spelades in 1995.

Sedan åkte Hanadan utomlands. 2001 kom en taiwanesisk version, Meteor Garden, som jag enbart plågade mig igenom eftersom, ja, ni vet, det är Hana Yori Dango. Produktionstekniskt är den en kalkonserie, ett magplask, och egentligen är den inte bättre än så på någon enda punkt. Mitt stalltips är att inte se den (jag pallade inte se säsong två som kom året därpå) utan att hålla sig så långt borta som möjligt.

meteor garden

Efter att Hana Yori Dango-jdramat sänts i två säsonger i Japan 2005-2007, med den avslutande filmen 2008, gick tåget (eller båten) till Sydkorea. Kdrama är nu för tiden mer populärt i väst än jdrama, men på den tiden var förhållandet precis tvärtom. Det märktes dock redan då att Sydkoreas tv-serier produktionsmässigt hade mer gemensamt med sina amerikanska buddies än med den gamla ärkefienden Japan. Boys Over Flowers, som den koreanska tappningen fick heta, sändes 2009 i 25 avsnitt och var en karamell i söthet. Urfånig förvisso, men det följer med i paketet. Man behöver inte fundera länge på varför F4-skådisarna över natt blev lika idoliserade som sina rollkaraktärer… Serien blev grymt populär i hemlandet och efter några inväjningsavsnitt blev även jag förtrollad av myset… och Yon Ji-Hoos emolugg.

boys over flowers

meteor showerSuccén exporterades senare vidare till Kina under namnet Meteor Shower. Jag har bara sett ett-två avsnitt av den versionen, och det var den mest hysteriska användning av produktplacering jag NÅGONSIN bevittnat. Jag ser gärna mer men det var svårt att få tag i versioner med undertexter redan då det sändes, 2009, och läget känns inte förbättrat idag. (En snabb Youtube-sökning senare: Åjo. Det finns.) Andra länder som gjort egna versioner är Indonesien, Indien, Filippinerna och… hör och häpna: USA. Just den har oöverträffade 3,1 på Imdb (som en jämförelse har The Room 3,6). Det verkar vara ett utskällt lågbudgetprojekt och jag är inte förvånad över att det floppat. Hana Yori Dango behöver en asiatisk kontext, den patriarkala och löjeväckande ursprungsidén överslätas och förlåts av de kulturella skillnader vi attribuerar på länderna längst bort i öst.

Jag fick upp ett tips på en ny serie på Netflix häromdagen. De magiska orden på skärmen läste Meteor Garden. Hjärtat hoppade ett extraslag – jag har ju inte direkt intresserat mig för Hana Yori Dango och dess avkommor på 8 år och att den nu rekommenderades mig kändes rejält slumpartat. Det visade sig snabbt att det inte var den taiwanesiska versionen från 2001 som avsågs, utan en sprillans ny (!!!) reinkarnation, placerad i Shanghai. Döm min lycka!

Jag har nu sett serien i några dagar, och det finns sannerligen mycket att säga om den. Men det återkommer jag till i ett annat inlägg.

Så vad händer nu med Hana Yori Dango?

Åter till jdramascenen. Yoko Kamio, som skrev original-mangan, har även hon nostalgiskt blickat tillbaka på sin 1990-talssuccé och känt att det går att krama ut lite mer mjölk ur spenarna. Ur detta föddes 2015 mangan Boys Over Flowers 2 som utspelar sig på samma skola 10 år efter att Makino och kompani tagit studenten. Flower 4 är utbytt till Correct 5 (!), och återigen är det en ta ingen skit-arbetarklassflicka som ska utmana den heta överheten. I år tog den tecknade serien klivet över till tv-serie-världen och den lyckliga Hanadan-historien har därmed gått full circle.

hana-nochi-hare

Jag känner det som finns kvar i mitt lilla tonårshjärta bulta, och vet plötsligt vad som hamnat överst på min watchlist.

* Jdrama, för den som inte vet, är en hopsättning av ordet ”Japanese” och ”drama” (eller ”dorama” som det kallas på japanska). Helt enkelt otecknade japanska tv-serier. Finns oftast bara i en säsong, på ungefär 11 avsnitt. Jfr. ”jrpg” (Japanese role playing games) och ”kpop” (Korean pop). 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *